Jag struntar i dig, eller det är vad jag vill tro..
Jag går seriöst runt hela dagarna och säger till mig själv att jag inte bryr mig..
När jag kom på mig själv med att göra det så insåg jag att jag ingentligen bryr mig..
jag så att säga lägger ett pussel och blir arg eftersom att det saknas bitar, men det är i själva verket jag själv som gömt dom..
Eftersom att det kanske inte blir som jag har tänkt mig när allt är klart..
Ibland vill man inget annat än att veta saningen, men ibland är det saningen som sårar som mest..
Livet är som att falla, man vet aldrig om någon tar emot en eller om det blir ett PLATT FALL..
Over and Out..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra sagt! ;)
Kramar från bror
jo jag sa det så bra som jag kunde.. :) tack för att du läser.. kram
Skicka en kommentar