Ibland är livet bra tufft, då menar jag inte häftigt tufft utan jobbigt tufft.
Som nu,
det finns inga ord för det som hänt.
Inget som kan beskriva det som jag känner, bara det som jag borde känna.
Det är klart jag är ledsen, det känns som om jag fastnat i en dröm, en mardröm.
Men jag kan inte vakna...
Det värsta va att se henne som hon va när jag hittade henne, hon såg liksom ut att lida så mycket, det var det hemskaste upplevelsen i mitt liv.
I alla fall vad jag kan minnas.
Det har satt sig på näthinnan liksom...
Det är svårt att prata om det, med tanke på orden som inte kan beskriva mina känslor, vad ska jag då säga..
Jag drömde om henne inatt, hon va pigg och kry å allt.
Sen vakna jag, när ja insåg att de bara va en dröm kom tårarna smygande.
jag ville bara dröma vidare, somna om.
Det är klart jag är ledsen, det är klart det är jobbigt...
Vet inte mer vad jag ska säga, jag är inte redo att prata om det mer.
Inte utan tårar..
But lifes goes on you know...
